Den framstupande
Ja vad ska man säga?!
Hade en, så att säga, ovanlig natt nu natten till denna dag. Gick och lade mig ett litet tag innan Petra. När väl Petra kommit i säng, så utbrister jag för full hals, klart och tydligt
"Alltså, vart i helvete kommer de ifrån?"
varpå Petra frågar "Vilka?"
"Skruvarna och spikarna?"
"Va?"
"Det simmar omkring massa fåglar med skruvar i munnen ju!" -var på jag viftar mot bokhyllan-
"Men älskling, det finns inga fåglar som simmar här."
"Nehe? Och vad fan är ankorna då för nåt?!?"
Under hela detta underliga samtal så skrattar Petra åt mig hela tiden, vilket man kan förstå, men det leder likväl till att jag blir skitsur på henne och vänder ryggen åt. Petra går upp och skriver ner det hela på sin dator medans hon har det i färskt minne.
När hon senare går och lägger sig igen så buffar hon på mig och frågar om jag fortfarande är sur på henne, varpå jag svarar väldigt korthugget "Ja!"
Hon frågar igen om jag fortfarande är sur på henne och jag snäser av henne med ett "Jag har redan svarat på frågan! Vad vill du?" med en tydligen väldigt hård och kall röst.
Och jag själv försvarar mig med det jag alltid försvarar mig med i sådana här sammanhang! Jag tar inget som helst ansvar för vad jag säger och gör när jag sover!
Men man kan likväl dra slutsatsen att.... man är bra underlig när man sover.
Hade en, så att säga, ovanlig natt nu natten till denna dag. Gick och lade mig ett litet tag innan Petra. När väl Petra kommit i säng, så utbrister jag för full hals, klart och tydligt
"Alltså, vart i helvete kommer de ifrån?"
varpå Petra frågar "Vilka?"
"Skruvarna och spikarna?"
"Va?"
"Det simmar omkring massa fåglar med skruvar i munnen ju!" -var på jag viftar mot bokhyllan-
"Men älskling, det finns inga fåglar som simmar här."
"Nehe? Och vad fan är ankorna då för nåt?!?"
Under hela detta underliga samtal så skrattar Petra åt mig hela tiden, vilket man kan förstå, men det leder likväl till att jag blir skitsur på henne och vänder ryggen åt. Petra går upp och skriver ner det hela på sin dator medans hon har det i färskt minne.
När hon senare går och lägger sig igen så buffar hon på mig och frågar om jag fortfarande är sur på henne, varpå jag svarar väldigt korthugget "Ja!"
Hon frågar igen om jag fortfarande är sur på henne och jag snäser av henne med ett "Jag har redan svarat på frågan! Vad vill du?" med en tydligen väldigt hård och kall röst.
Och jag själv försvarar mig med det jag alltid försvarar mig med i sådana här sammanhang! Jag tar inget som helst ansvar för vad jag säger och gör när jag sover!
Men man kan likväl dra slutsatsen att.... man är bra underlig när man sover.
Kommentarer
Postat av: Ossa
Finns det spikskor kan det väl finnas spikanka...:)
Postat av: engelsson
Hihi..svärmorsan hade ju redan hört den i Petras version..men den blev inte sämre av att berättas igen..
Postat av: Josefine
Och jag tycker att jag är lite underlig som pratar teckenspråk i sömnen, detta tar priset !
Trackback